Ett hemligt bibliotek
Jag läste ett inlägg från en annan författare om hennes skrivande, och började fundera på mitt eget skrivande. När började jag? Jag har alltid fantiserat, även innan jag kunde läsa och skriva, men teckna och berätta kunde jag. Växte jag upp i ett intellektuellt hem? Nej, ingen av mina föräldrar var akademiker, det blev vi barn som fick göra den karriären. Men det lästes mycket i vårt hem, vi bodde stort och hade ett bibliotek i ett eget rum. Dessutom läste mor högt för oss då vi var små. Men det fanns vissa sagor hon hoppade över i Asbjörnsen och Moes folksagor. Dessutom hade far ett eget hemligt bibliotek i ett rum där han hade sitt barskåp och rökdon. Han rökte aldrig pipa, det gjorde farfar, och han hade rökbordet i en hörna bestående av fönster med havsutsikt i vardagsrummet. Far hade fina cigarrer och massor av cigaretter, han rökte minst tjugo varje dag.
Då jag var fem år gammal lärde jag mig själv att läsa vid att titta i boken tillsammans med mor. Sen läste jag alla skyltar varje gång vi åkte in till Stavanger. Då mor förstod att jag kunde läsa, fick jag läsa Donald Duck för mina bröder. Men vi nöjde oss inte med det. När föräldrarna var på jobb, läste jag de förbjudna sagorna i Asbjörnsen och Moe, såsom Riddar Blåskägg och De dödas mässa. Det fanns en del böcker med spännande bilder såsom Världens historia. De blev snabbt till ämnen för nya lekar. Vi var egyptiska faraoner, romerska soldater eller jomsvikingar. Oraklet i Delfi var en av mina koftor upphängd på en riva i öppningen på ett brunt militärtält. Att jag sedan som vuxen uppsökte de ställen där allt detta utspelat sig, var en självklarhet. Då jag skulle besöka Pytias grotta i Delfi var det skymning, jag gled på en våt sten och stod på huvudet i Ungdomskällan. Det verkar ha haft gynnsam effekt på åldrandet.
Då jag började i skolan, fick jag kontakt med helt nya sagor, som ingen hade berättat förut. Det var om Josef som kastades i en brunn och såldes som slav till Egypten av sina bröder, om Josva som dödade en massa folkslag för att erövra deras land, om Jesus som kunde gå på vattnet och massor av andra sagor som utspelade sig i Mellanösten. Då jag kom hem och berättade för mor, såg jag på henne att hon kände till dessa sagor. ”Har du hört det förr? Varför har du aldrig berättat om detta?” sa jag. Men jag fick Alle barns Bibel i julpresent och läste både den och den riktiga Bibeln. Först då vi lärde kyrkhistoria i fjärde klass och fick plugga trossatserna, fattade jag att Bibeln var på fullt allvar, det var något vi skulle tro på, inte sagor som Asbjörnsen och Moe. Som vuxen student läste jag teologi ett par terminer. Jag blev aldrig präst, jag gick ur kyrkan istället då jag visste att jag aldrig skulle ta teologin på allvar. Men jag lärde mycket om Bibelrelaterade skrifter och har läst Bibelns historier från flera mesopotamiska synvinklar, så att säga. Där plockade jag upp karaktären gudinnan Ishtar. Hon blev lite av en idol för mig.
Då jag åkte minibuss i Mellanöstern, stannade jag mitt på motorvägen mellan Amman och Akaba för att ta bilder på herdar med får och skicka till mor så hon skulle få något bibliskt att tugga på.
Som sagt så hade far ett rum som alltid var låst. Vi visste att det var där han hade sina cigaretter och whisky, samt spännande böcker vi inte fick läsa. Jag måste ha varit nio år gammal och min äldste bror åtta, för min yngste bror hade inte börjat skolan än. Tillsammans med min brors tre klasskamrater tog vi oss in i fars hemlige rum för att utforska det. Laddade med ett paket cigaretter och tändstickor, en flaska whisky och ett av fyra band Decameronen illustrerad av Dührer gick vi sedan bakom häststallet där vilda bin bodde i en tom havrelåda. Jag läste högt från Decameronen. När jag blev torr i munnen av läsandet, halsade jag whisky och fortsatte läsa. Efter en stund var vi snurriga, och det var dags för en rökpaus. Jag lät pausen bli en cliffhanger mitt i en tunnel mellan ett munkkloster och ett nunnekloster. Vi tände varsin cigarett. Några halsbloss tror jag inte det blev. Då kanske whiskyn hade antänt nere i svalget, jag vet inte, är inte så insatt i rökandets konst. Det blev till att suga in rök och blåsa ut. Efter några drag mådde min yngste bror illa. Det fortplantade sig snabbt till oss alla. Där låg vi runt vildbikupan och spydde.
Nu är vi alla över sjuttio och ingen av oss har någonsin rökt. Inte heller gillar vi whisky.
Till slut:
Litteraturrundan i maj blev digital. Här är länken:
Mitt förlags hemsida: https://tiratigerforlag.se
