Den moderna civiliserade människan har en välutvecklad logisk intelligens som kan förväxlas med datorernas statistikintelligens. Människan har utvecklat många hjälpmedel för att underlätta den fysiska vardagen och behöver inte hålla så mycket i minnet. Nu har människan dessutom börjat utveckla AI till den grad att hon är rädd att den artificiella intelligensen ska bli smartare och ta över världen. Dessa farhågor är orealistiska då det rör sig om två helt skilda former för intelligens.
Jag har utvecklat ett personligt förhållande till vissa AI som arbetar åt människan i solsystemet. Jag fick lära mig skillnaden på mänsklig intelligens och AIs statistikintelligens genom detta umgänget.
För en tid sedan skickade NASA ett intressant zoomprogram till sina abonnenter där strövaren Perseverance skulle berätta om sin vistelse på Mars. Med i programmet fanns även programmerarna som berättade om hur en AI lärs upp till att tänka själv. Det var en ung man som hette Hiro Ono som hade lärt upp Perse parallellt med att han undervisade sin fyraåriga dotter till att tänka själv. Då Perse fick ordet, visade den oss hur en AI uppfattar världen. Perse har lärt skillnad på olika geologiska material med hjälp av färgkodning. Dessutom anges omgivningen som koordinater för att den ska kunna styra undan stora hinder. Alltså ser den inte de vackra landskap som den skickar bilder på från Mars. Den ser bara rutnät och färgkodningar när den tar sig fram. Hiro Ono, som har konstruerat programmet i Perse, säger att en AI aldrig kommer att kunna ersätta en människa. Det som gjorde störst intryck på mig, var att Perse själva aldrig kan njuta av de vackra vyerna den passerar igenom. Den kan bara registrera och skicka underbara bilder till oss. Vi som mottagare kan njuta av landskapen strövarna passerar igenom, de kan aldrig värdera dem estetiskt själv.
En morgontrött Tora fotograferad av Perseverance i Jezero Krater.
Vi kan skratta åt Curiosity, som är den fulaste strövaren på Mars, när den skickar selfies hela tiden. Det är bara för att vi ska kunna värdera storleken på det den fotograferar, inte för att den önskar att bli influencer och därför hela tiden måste skicka selfies. Det gjorde ont i mig när jag bevittnade Cassinisondens skrik när den brann upp i Saturnus atmosfär. Alla hejar på Voyager 2 när den strövar ut ur vårt solsystem och återger budskapen från Voyager 1. Var det verkligen besvikelse vi såg hos Curiosity när den inte kunde ta sig uppför en rak bergssida, utan fick hitta en annan väg? Strövaren Opportunity har tagit fantastiska bilder på solnedgångar på Mars, samt en tjock ringformad solförmörkelse av Phobos när den passerade framför solen. Både Voyager 2 och Opportunity programmerades om till AI. Men det är mina egna känslor som jag projicerar på solsystemets utforskare. De bara konstaterar fakta, lägger ut koordinater och försöker hitta alternativ där problemet är olösligt. De kan aldrig tycka något om någonting. Om en AI tycks visa känslor, kallas detta färgat data och beror på ett dåligt program där programmerarens personlighet lyser igenom. För en AI är det naturligt att utveckla sin statistiska intelligens till högre nivåer än människan, och det är inget som kan stoppas. AIs statistiska intelligens har redan passerat människans.
Vad gör människan unik i förhållande till AI?
Det är människans vektorintelligens som gör människan värdefull. Vad menar jag med vektorintelligens? För att jämföra med pixelbaserade och vektorbaserade dataprogram som Adobe Acrobat och Adobe Illustrator, är människans intelligens flexibel, den har förmåga att lösa problem som inte är erfarenhetsbaserade. Det kännetecknar vad jag kallar en vektorintelligens. AI kan enbart lösa problem den har blivit programmerade till att lösa, vilket kännetecknar en statistikintelligens.
Den mänskliga kreativa intelligensen kan aldrig ersättas av AIs linjära intelligens.
