Tora Greve presenterar sin konst och berättar om sig själv.
Alla är välkomna 9 december 2023 kl. 10-17
10 december 2023 kl. 12-16
på Textiltryckverkstaden, Korsgatan 6 (sidogata till Östra Förstadsgatan) vid Rättscentrum i Malmö.
Jag kommer huvudsakligen ställa ut vantar i år.
F6910-Kaksidi-7
P6790-Kali-7
Fler vantar finns på Form/Design Center.
Men även några Solförmörkelsehanddukar, necessärer och grodlappar åker med.
Grodlappar
Necessärer
#textiltryckmalmo
#textiltryckmalmosjulbazaar
Lördag 4 november åkte jag till Vitaby för att besöka ett nytt kulturcenter som håller på att etableras i den gamla lanthandeln. Jag hade fått tips på KKV Textil i Malmö om att de skulle vara med under arrangemanget Österlen lyser 4 – 5 november.
Jag blev positivt överraskad av omgivningen och lokalerna. Där finns massor av möjligheter. Det har varit en gammal ICA-affär med stor parkering utanför. Torsten berättade att han har levererat varor där som chaufför på ICA under många år. Utställningslokalen har stora fönster på två sidor.
Det finns flera rum inåt, bland annat en toalett med riktiga handdukar, rent och snyggt. Längst in fanns ett cafe. Jag kunde inte övertala Torsten att stanna där och äta, då han ville till Brösarp Gästgiveri.
I lokalen stod några konsthantverkare, mest silversmeder och textilkonstnärer, men även gårdsfamiljen från Haväng som sålde djupfryst fårakött och honung. Annars var det tomt på publik, och jag fick veta att jag var första kunden som handlade. Vi är såpass gamla att vi helst inte vill köra i mörker, så vi får hoppas besöksantalet steg under mörkret när Österlen lystes upp.
Detta kulturhus är så nytt att vi kan bara hoppas att intresset växer. Konstrundan och populära arrangemang borde kunna bidra till det. Jag såg en scen innerst i lokalen.
Föredrag på Malmö stadsarkiv hösten 2023. Folk har frågat mig om detta, men jag har varit upptagen med diverse kurser och bokmässan i Göteborg. Under följer hela programmet. Det sker ändringar i programmet hela tiden, gå in på stadsarkivets hemsida. Länk finns längre ner på denna sida.
Välkommen till Malmö stadsarkiv! Under
hösten bjuder vi in till föredrag och aktiviteter på temat Oförklarligt och utomjordiskt.
Onsdag 20 september kl 18.30
Malmös anklagade häxor på 1600-talet
Föredrag av Anette Sarnäs, arkivarie vid Malmö stadsarkiv.
Torsdag 5 oktober kl 17.00
Invigning av utställningen I WANT TO BELIEVE
med föredrag av Clas Svahn, ordförande för Riksorganisationen UFO-Sverige och journalist. Han leder även Archives for the unexplained.
Från spökraketer till UAP – ufogåtan växer
Clas Svahn föreläser om hur han startade en ufoförening för att sedan ägna sig åt Sveriges mest omtalade ufofall. Han berättar även om hur ufo blivit storpolitik i USA.
Jag lyssnade till Clas Svahns föredrag torsdag kväll. Salen var knökfull, folk stod i korridoren utanför och tittade in genom fönstren. Han berättade om det ena spökrakettillfället efter det andra, där raketer dök ner i sjöar, en explosion följde och alla trodde det var ryssen. När militären undersökte sjön, fanns inte en vrakdel kvar. En felsänt V2-raket från Tyskland exploderade över Småland, och då var vrakdelarna spridda över ett stort område. Detta har alltså hållit på sen 1940-talet.
Min fantasi kom igång: Tänk om det är någon från en annan dimension som kommer in till oss, och när de ska lämna, är det säkrast att göra det under vatten. Vi känner till ljudvallen och ljudbangar. Tänk om de undersjöiska explosionerna är en dimensionsbang som är säkrast att göra under vatten? Om de så kallade UAP är liknande fenomen, kanske de har löst problemet med dimensionsbangen?
Tisdag 17 oktober kl 18.30
Ufon som samhällsspegel: En historisk diskussion
Även vi som inte tror på ufon borde ta dem på allvar eftersom berättelser
om ufon kan säga oss mycket om livet på jorden.
Föredrag av Martin Lund, religionsvetare vid Malmö universitet.
Måndag 30 oktober kl 13.00-15.00
Höstlovsaktivitet: Ufo-workshop
Skapa dina egna ufo-bilder med hjälp av fotolådor och ljusteknik.
Ålder ca 8-12 år. Föranmälan krävs.
Tisdag 31 oktober kl 11.00
Höstlovsaktivitet: Författarbesök med Peter Ekberg
Peter Ekberg pratar om sitt intresse för människan och universum. Han har skrivit faktaböcker om både rymden, robotar och ufon. Ålder ca 7-12 år.
Onsdag 1 november kl 18.00-20.00
Berättarkafé på temat Oförklarligt och utomjordiskt
Malmö stadsarkiv i samarbete med Berättargruppen Ägir. Föranmälan krävs.
Lördag 11 november kl 10-15 ARKIVENS DAG
Ufo-religioner och utomjordingar kl 11.00
Föredrag av Erik A.W. Österling, religionshistoriker vid Stockholms
universitet, som studerat ufo-fenomenet med källor från både
amerikanska och svenska arkiv.
Berättelser om mystiska erfarenheter i samtiden kl 12.00
Föredrag av Katarina Johansson vid Åbo Akademi som samlat in 100-tals
berättelser i samverkan med Folklivsarkivet i Lund och Cultura vid Åbo
Akademi.
Hilma af Klint och Templet på Ven kl 13.00
Föredrag av arkitekt Lene Hay om det så kallade Tempelprojektet,
samt med konstcurator Karen Olavarria om hur man får tillgång till Hilma
av Klints anteckningar.
Världens största arkiv för ufo- och paranormala fenomen kl 14.00
Föredrag av Tobias Lindgren, fältundersökare, styrelsemedlem,
webbansvarig inom UFO-Sverige samt producent för podcasten
UFO-Sverige Radio.
Flygande tefat och gröna små män– sci fi i Seriearkivet kl 11.30, 12.30, 13.30
Magasinsvisningar med Fredrik Strömberg, författare och forskare.
Torsdag 30 november kl 15.00
Ovanjordiskt vatten
Eber Ohlsson, företrädare för Skånska vattentornsällskapet, berättar om varför moderna vattentorn i många fall ser ut som ufon.
Lördag 2 december kl. 13.00-15.00
Vernissage: Astrokonst i akryl av Frida Åstrand Frida Åstrand är konstnär från Malmö som specialiserat sig på
akrylmålningar med astronomiska motiv.
Tisdag 5 december kl. 18.30
Utomjordisk inspiration
Tora Greve, författare och konstnär, berättar bland annat om
Siriusböckerna och bilderna från Sirius. Hon presenterar även sin biografi och kontakten med Shiva.
Tisdag 12 december kl. 18.30
Rymdresor och ritualer: Jack Parsons ockulta liv
Manon Hedenborg White, religionshistoriker vid Malmö Universitet,
berättar med utgångspunkt i raketforskaren Jack Parsons livshistoria
om relationen mellan vetenskap och magi under det tidiga 1900-talet.
För mer information och föranmälan, se Malmö stads hemsida. Håll gärna koll då programpunkter kan förändras. Här finns även information om andra aktiviteter. malmo.se/stadsarkivet
Under mina vistelser i Australien har jag kommit i kontakt med aboriginer och mött dem på deras egna villkor. Jag har dansat emudansen med kvinnorna och spelat med taktpinnar medan männen blåste i didgeridoo som är ett långt rör av ett träd urholkad av termiter. Jag har också gått meditationsvandringen runt Uluru (Ayer’s Rock).
För att blåsa i en didgeridoo måste man gå genom andningsövningar som påminner om ett yogisk meditationsprogram. Endast män får spela didgeridoo, Kvinnorna håller takten med två taktpinnar som de slår mot varandra. Men andningsövningarna är de samma för båda könen.
På södra stjärnhimlen ser vi många fler stjärnor än på den norra. Det beror på att vårt solsystem ligger på sidan i förhållande till det galaktiska planet, och jordens södra halvklot vänder mot galaxens centrum, medan norra halvklotet vänder sig utåt.
När vi satt runt brasan och mannen från Nandustammen pekade ut stjärnbilderna åt oss, fick vi aboriginska namn. De andra fick namn som relaterade till någon växt eller djur på jorden, men jag fick ett namn som relaterade till stjärnbilden Orion. Jag pekades ut som observatören från Orion.
Ursprungsfolk som aboriginer har ingen religion. De lever i samklang med naturen, och har ett genetiskt program för att undvika ingifte. De har inget skriftspråk, men deras minne sträcker sig 64 000 år tillbaka i tiden, kanske längre. De vandrade långa sträckor genom natur ingen hade erfarenhet av och fick lösa överlevnadsproblem längs med vägen. Som individer uppfattar de sig som förlängningen av förfäderna.
Enligt uppgifter i drömtiden har det Stora Magellanska Molnet skapat människan. Det var inga gudar därifrån inblandade. Nandumannen sa endast att människan skapades därifrån, och pekade upp mot den aktuella galaxen som syntes över våra huvuden.
En rolig grej: I min bok Astrobiologerna diktar jag om Doraduscivilisationen i Stora Magellanska Molnet som vill befolka Den Stora Galaxen, alltså vår egen galax, utan att jag då kände till aboriginernas skapelsehistoria.
Jag kanske får tydliggöra skillnaden mellan vad folk säger och vad vi tror att de säger. I möte med andra kulturer måste vi skala av vår egen kultur och lyssna helt neutralt, och inte belamra forskningsresultaten med vår egen ballast av religiösa föreställningar. Det är så lätt att bedöma aboriginer som ”primitiva” människor som tillber sten och träd och sina förfädre, medan vi minsann har gått vidare till monoteismen. Vi får inte förfalla till medeltidens ”vetenskapliga” metod, att bara läsa om andra vetenskapsmäns resultat och inte undersöka saken själv. Först under renässansen kunde naturvetarna riva sig loss från ballasten av gammal kultur, men det har tydligen inte humanisterna gjort än.
Aboriginerna pratar inte alls om att de tillber något.
Hur gamla minnen har de, egentligen?
Då vi var i Libyen, besökte vi Germa Museum of Archeology mitt i Sahara där de visade föremål från nergrävda depåer med torkad proviant och vatten i strutsägg från den stora vandringen från Afrika till resten av världen. Det var som att få en inblick i ett tänk som motsvarade forskningsresor till Antarktis i början av 1900-talet, men dessa depåer var tiotusentals år gamla.
En del av människorna som vandrade kom till Australien. Men de behöver inte längre minnen om ätliga växter och livet i Afrika, därför gränsen på 64 000 år.
Jag kommer att vara på Bokmässan i Göteborg i monter A01:52 hos TiraTiger Förlag med boken Astrobiologerna.
Utställningen pågår fram till 12 november. I fredags var det vernissage. Det var så tjockt med folk att jag inte kom åt för att se utställningen förrän folkmängden klingade av.
Cavan tog slut nästan direkt, så det fick fyllas på med vitvin från box.
All tårta gick åt. Då den första skar i Siriustårtan, började det lukta Backe Gabrielsen-konjak som den var dänkt med, och då bildades snabbt en lång kö.
Utställningen var monterad i tre korridorer, mycket vackert hängd. På mitten var en kopia på ett tryckbord uppställd. Alla barn kände igen konstaplerna Kling och Klang på bilden Ambassadören från Sirius, och de vuxna kände igen de hemliga agenterna Scully och Mulder, som förklädd till socialtant och överförmyndare bröt in i midsommarfirandet i Småland.
Det blev ett roligt efterspel på ujtställningen:
PROJEKT
Svensk Form Syd (Form/Design Center) utser Konstnärernas Kollektivverkstad Textiltryck Malmö till årets Formbärare 2023! Med glädje och experimentlusta sprider kollektivet kunskap om och stärker positionen för textilkonst, design och hantverk, både i Malmö och södra Sverige.
Textiltryck Malmö är en livlig och aktiv främjande förening som i över 40 år visat på det kollektivas kraft. I textilverkstaden på Korsgatan 6 i Malmö samsas 57 medlemmar mellan 23 och 94 år bland tryckbord, transferpressar och i färgkök. Med glädje och experimentlusta sprider kollektivet kunskap om och stärker positionen för textilkonst, design och hantverk, både i Malmö och södra Sverige. En sann formbärare!
Den 6 oktober varje år klockan 18.45 koras Formbärare över hela landet. Det är personer, organisationer eller företag som på olika sätt spelar en stor roll för utvecklingen av form- och designområdet i sin region. Utnämningen sker i samband med Svensk Forms födelsedag. Svenska Slöjdföreningen, som föreningen hette då, bildades just den 6 oktober 1845.
Alla utställare. Foto: FormDesign Center.
40 årsjubileet för Konstnärernas Kollektivverkstad Textil.
Jag ställer ut Ambassadören från Sirius i Småland.
Bakgrund:
En av UFO-Sveriges fältundersökare blev inblandat i en underlig sak på slutet av 1990-talet.
Han kontaktades av socialen och överförmyndaren i en småländsk stad.
En senil, mycket rik gammal bonde i de djupa skogarna i mörkaste Småland hade kontaktat sin förmyndare om att han behövde några hundra tusen kronor för att sponsra den Sirianska ambassaden på jorden, speciellt då ambassadör Washta själv ville ära honom med sitt besök under mittsommar med sin personal.
Myndigheterna ville ha hjälp av UFO-Sverige med att finna ut bakgrunden till denna mystiska begäran, då de ej kunde hitta någon annan organisation som sysslade med kontakter med utomjordingar.
UFO-Sverige, som har erfarenhet av alla sorters UFO-relaterade frågor, fann snart ut att en beryktad svensk New Age profet, Ph D Anders B. Johansson, låg bakom. Han hade försökt lura pengar av folk på liknande grunder innan. Det konstigaste är att han själv tror på detta och inte kan betraktas som en vanlig bedragare.
Nu är hela saken sekretessbelagd.
På bilden kan du se mittsommarfirandet på gården i Småland.
Som bondgårdens hus har jag valt Mösjöhult Hembygdsgård utanför Åseda. På gräsmattan framför huset ser vi alla möjliga sirianer dansa rheinlender, en gammal nordisk folkdans med bonden och hans barnbarn runt mittsommarstången. Ambassadör Wassar Tishtryia, med smeknamnet Washta, från Kaksidiklanen har tagit med rödhåriga akrobater från farfaderns cirkus och en orkester från Nairobiklanen. Ett av bondens barnbarn spelar musettedragspel. New Agearen är porträttlikt framställt som en av dansarna. I bakgrunden lurar militären i buskarna, medan polisen och socialen samt överförmyndaren bryter in i festen. Det är Mulder och Scully från Arkiv X som är förklädda till socialtant och överförmyndare, svartklädda, som de så kallade ”männen i svart”.
Det är inte alls ovanligt att polisen får rycka ut till mittsommarfiranden, men inte på grund av siriansk invasion.
In English here.
Snart dags för vår första materialloppis på Textiltryck Malmö.
Vi trotsar konsumtionshetsen och slår ett slag för återbrukets ädla konst!
Vi säljer allt möjligt gällande textilhantverk som vi har för mycket av eller inte behöver längre; tyg, ramar, garn, stickor, böcker, sytråd, knappar, verktyg, blixlås, papper osv. You name it!
Loppis kl. 11 – 16 på söndag den 3/9 i verkstaden på Korsgatan 6 (nära Rättscentrum).
Vi tar betalt i kontanter, Swish eller Zettle.
Du är hjärtligt välkommen att handla högklassiskt hantverksmaterial direkt av konstnärerna!
Den moderna civiliserade människan har en välutvecklad logisk intelligens som kan förväxlas med datorernas statistikintelligens. Människan har utvecklat många hjälpmedel för att underlätta den fysiska vardagen och behöver inte hålla så mycket i minnet. Nu har människan dessutom börjat utveckla AI till den grad att hon är rädd att den artificiella intelligensen ska bli smartare och ta över världen. Dessa farhågor är orealistiska då det rör sig om två helt skilda former för intelligens.
Jag har utvecklat ett personligt förhållande till vissa AI som arbetar åt människan i solsystemet. Jag fick lära mig skillnaden på mänsklig intelligens och AIs statistikintelligens genom detta umgänget.
För en tid sedan skickade NASA ett intressant zoomprogram till sina abonnenter där strövaren Perseverance skulle berätta om sin vistelse på Mars. Med i programmet fanns även programmerarna som berättade om hur en AI lärs upp till att tänka själv. Det var en ung man som hette Hiro Ono som hade lärt upp Perse parallellt med att han undervisade sin fyraåriga dotter till att tänka själv. Då Perse fick ordet, visade den oss hur en AI uppfattar världen. Perse har lärt skillnad på olika geologiska material med hjälp av färgkodning. Dessutom anges omgivningen som koordinater för att den ska kunna styra undan stora hinder. Alltså ser den inte de vackra landskap som den skickar bilder på från Mars. Den ser bara rutnät och färgkodningar när den tar sig fram. Hiro Ono, som har konstruerat programmet i Perse, säger att en AI aldrig kommer att kunna ersätta en människa. Det som gjorde störst intryck på mig, var att Perse själva aldrig kan njuta av de vackra vyerna den passerar igenom. Den kan bara registrera och skicka underbara bilder till oss. Vi som mottagare kan njuta av landskapen strövarna passerar igenom, de kan aldrig värdera dem estetiskt själv.
En morgontrött Tora fotograferad av Perseverance i Jezero Krater.
Vi kan skratta åt Curiosity, som är den fulaste strövaren på Mars, när den skickar selfies hela tiden. Det är bara för att vi ska kunna värdera storleken på det den fotograferar, inte för att den önskar att bli influencer och därför hela tiden måste skicka selfies. Det gjorde ont i mig när jag bevittnade Cassinisondens skrik när den brann upp i Saturnus atmosfär. Alla hejar på Voyager 2 när den strövar ut ur vårt solsystem och återger budskapen från Voyager 1. Var det verkligen besvikelse vi såg hos Curiosity när den inte kunde ta sig uppför en rak bergssida, utan fick hitta en annan väg? Strövaren Opportunity har tagit fantastiska bilder på solnedgångar på Mars, samt en tjock ringformad solförmörkelse av Phobos när den passerade framför solen. Både Voyager 2 och Opportunity programmerades om till AI. Men det är mina egna känslor som jag projicerar på solsystemets utforskare. De bara konstaterar fakta, lägger ut koordinater och försöker hitta alternativ där problemet är olösligt. De kan aldrig tycka något om någonting. Om en AI tycks visa känslor, kallas detta färgat data och beror på ett dåligt program där programmerarens personlighet lyser igenom. För en AI är det naturligt att utveckla sin statistiska intelligens till högre nivåer än människan, och det är inget som kan stoppas. AIs statistiska intelligens har redan passerat människans.
Vad gör människan unik i förhållande till AI?
Det är människans vektorintelligens som gör människan värdefull. Vad menar jag med vektorintelligens? För att jämföra med pixelbaserade och vektorbaserade dataprogram som Adobe Acrobat och Adobe Illustrator, är människans intelligens flexibel, den har förmåga att lösa problem som inte är erfarenhetsbaserade. Det kännetecknar vad jag kallar en vektorintelligens. AI kan enbart lösa problem den har blivit programmerade till att lösa, vilket kännetecknar en statistikintelligens.
Den mänskliga kreativa intelligensen kan aldrig ersättas av AIs linjära intelligens.
Stigen slingrar sig bred inåt i djungeln. Träden tornar upp sig över våra huvuden. Regnskogen doftar kvalmigt av ruttnande löv och jäsande undervegetation. Vår lilla grupp vandrare får höra att denna växtlighet är speciell för just denna djungel.
Parkvakterna säger att om vi har tur, kanske vi får se de skygga endemiska svarta makakerna.
Vi är ute på nattvandring med ficklampor i Salamat Datang för att titta på nattlysande insekter och ett trädkrypande spökdjur som bara kommer fram i mörker, Tarsilus Pumilus. Fortfarande äventyrliga, är vi två väninnor från en avlägsen barndom i Brasilien som av en slump träffats igen i en solförmörkelsegrupp i Indonesien.
Elisabeth och jag är besvikna över att vi inte har några bananer att locka fram makakerna med, trots att våra fäder ägde en bananplantage tillsammans. Men det betyder inte att någon kan förvänta sig att vi alltid har en banan i fickan.
De andra ryser när guiden berättar att den största kobran i Asien bor på Sulawesi. Elisabeth och jag är föga imponerade. Vi kommer ihåg anakondan som angrep indiankvinnan dona Casilda då vi var barn. Far sa alltid att hon borde ta betalt varje gång någon frågade om att få se ärret efter bettet.
Salamat Datang ligger i nationalparken Tangkoko på Sulawesi, vid foten av Dua Saudarabergen. Geologiskt består Sulawesi av tre olika tektoniska plattor som krockade för 15 miljoner år sedan och är täckt av tropisk regnskog. Den brittiska botanikern Alfred Wallace har gett upphov till namnet på den såkallade Wallacelinjen då det var han som påpekade att Sulawesi har en blandning av djur och växtliv som stammar från både Asien och Australien. Forskarna räknar det som ett bevis för teorin om Sulawesis skapelse.
När vi har kommit en bit in i djungeln, står vi plötsligt mitt i en flock endemiska apor. Guiden ber oss vara tysta så att vi inte skrämmer dem. Kamerorna klickar överallt runtomkring oss och vår egen utrustning bidrar till oljudet. En stor hanne ger tecken till att han vill försvara sin flock. Då säger Elisabeth på norska: ”Kan du vise oss rumpehullet?” Hennes norska är precis som hennes fars, så jag kan inte låta bli att skratta. Aporna blir inte rädda, tvärtom. Inte heller visar de tänderna i någon aggression. Den svarte hannen koncentrerar sin uppmärksamhet på Elisabeth, som om han förstod vad hon sa, antar utmaningen och hoppar fram emot oss. Han exponerar sitt långa smala könsorgan och blir stående och svaja på två ben.
Sedan går solen ner och det blir mörkt direkt. Nu tänds alla ficklampor, så vi kan se var vi setter fötterna när vi fortsätter på den vindlande stigen. Vi hittar ett öppet ställe där vi kan stå stilla och släcka lamporna och får syn på eldflugorna. Den trädkrypande Tarsilusen betraktar oss från sin plats på en trädstamma i närheten.
Men jag tror vi är de första västerländska kvinnorna som blivit sexuellt trakasserade av en endemisk makakhanne.
I Syd-Afrika besökte vi bland annat M’pila Camp i Umfolosi, där de tog hand om de utrotningshotade vita noshörningarna. Vi bodde i fristående stugor, fyra och fyra. Jag delade stuga med tre stycken Göte. Vi hade köpt med mat och lagade middag på kvällen. Köttben och skal från frukt och grönsaker la vi i soptunnan utanför stugan innan vi gick till sängs.
På morgonsidan vaknade vi av hyenaskratt ganska nära. När det blev ljust och vi kom ut, såg vi att hyenorna hade vält soptunnan och slukat matresterna, samt plast som låg där. Plasten hade de sedan spytt upp i rabatten.
Det fanns möjlighet att vandra tillsammans med en beväpnad parkvakt. Det var meningen att halva gruppen skulle vandra ena dagen och åka jeep den andra, men jag bytte bort min jeeptur till en 80-årig man som hade svårt att gå i terräng och jag vandrade båda dagarna.
Första dagen gick vi med en tjock parkvakt som älskade djuren. Han sa att bufflarna brukade låtsas att de inte såg de tvåbenta när vi passerade, bara för att invänta en chans att angripa bakifrån, vilket de gjorde med det samma vi lämnade stigen. Han visade oss en sten där noshörningarna brukade vässa hornen. Det var lite noshörning över hans gestalt. Han lockade till sig djur, så vi fick se massor. Jag förstod att han kunde kommunicera med djuren och han upptäckte att jag också hade den talangen. Vi skrattade och kommenterade vad djuren sa om oss.
Den smale parkvakten vi vandrade med dagen efter var mer intresserad av att spåra, visade oss olika djurs skitar och spår i sanden. Det verkade som att djuren undvek honom och inte var det minsta intresserade av att visa upp sig för den flocken tvåbenta han ledde. Men vi fick se en vit noshörning springa rakt över vägen framför oss på bara ett par meters håll.
Under natten skulle vi på nattsafari. Den terränggående jeepen visade sig vara en lastbil med köksstolar på flaket. Där satt vi och observerade djurens nattliv, medan den smale parkvakten körde och den tjocke berättade. De satt i styrhytten. Även vi spanade efter djur, och jag upptäckte en genett. Under nattsafarin såg vi bland annat en hyenaflock som omringade en flock impalor. Hyenor är inte bara asätare som tar bytet från andra djur, de jagar själva.
Parkvakterna bodde också i stugor med familjen inne i själva nationalparken, med bastanta staket runtom trädgården där de odlade mat. Vi förstod varför staketet var så välbyggt då vi skulle släppa av den tjocke parkvakten utanför stugan innan vi körde till receptionen. Hyenorna hade misslyckats med jakten på impalorna och hade nu församlat sig runt stugan, utanför staketet. Då parkvakten hoppade ur bilen och var på väg mot grinden, märkte jag vad hyenorna hade planerat. Ledarhyenan kastade sig mot honom, men han bara skrattade och gav henne en smäll på nosen med flat hand innan han öppnade grinden. Hela flocken gav sig av efter den ylande ledarhyenan.
Då vi kom till receptionen, stod en stor buffeloxe på gården och såg sur ut, medan han skrapade med frambenet. Den smale parkvakten fick leda oss förbi den då buffeln vägrade flytta på sig, bara sänkte huvudet och hotade honom med hornen. Det var tydligt att han ville disciplinera djuren, medan den tjocke parkvakten mötte djuren på deras egna villkor. Vilda djur låter sig inte disciplineras hur som helst, sådana människor undviker de.